English Pre-Raphaelite Painter, 1840-1905 was an English Pre-Raphaelite painter. Solomon was born into a prominent Jewish family. He was the eighth and last child born to merchant Michael (Meyer) Solomon and artist Catherine (Kate) Levy. Solomon was a younger brother to fellow painters Abraham Solomon (1824?C1862) and Rebecca Solomon (1832?C1886). Born and educated in London, Solomon started receiving lessons in painting from his older brother around 1850. He started attending Carey's Art Academy in 1852. His older sister first exhibited her works at the Royal Academy during the same year. As a student at the Royal Academy Schools, Solomon was introduced through Dante Gabriel Rossetti to other members of the Pre-Raphaelite circle, including the poet Algernon Charles Swinburne and the painter Edward Burne-Jones in 1857. His first exhibition was at the Royal Academy in 1858. He continued to hold exhibitions of his work at the Royal Academy between 1858 and 1872. In addition to the literary paintings favoured by the Pre-Raphaelite school, Solomon's subjects often included scenes from the Hebrew Bible and genre paintings depicting Jewish life and rituals. Solomon lived as an openly gay man in a time when it was not socially acceptable to do so,[1] but in 1873 his career was cut short when he was arrested in a public urinal at Stratford Place Mews, off Oxford Street, in London and charged with indecent exposure and attempting to commit sodomy. He was sentenced to serve eighteen months' hard labour in prison, but this was later reduced to police supervision. He was arrested again in 1874 in Paris, after which he was sentenced to spend three months in prison. In 1884 he was admitted to the workhouse where he continued to produce work; however, his life and talent were blighted by alcoholism. Twenty years later in 1905, he died from complications brought on by his alcoholism. He was buried at the Jewish Cemetery in Willesden.  Related Paintings of Simeon Solomon :. | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 147 | Derniers combats au Pere Lachaise | The Great Colvary | st agatha from the predella of the st anthony polyptych | The lady of blue |
Related Artists:
Phoebe Traquair
The leading artist the Arts and Crafts movement in Edinburgh at the turn of the century , (1852-1936)
FABRITIUS, Carel
Dutch Baroque Era Painter, 1622-1654 Painter. His oeuvre consists of a scant dozen paintings, since research has rigorously discounted many previously attributed works. These few paintings, however, document the painter's unique development within his brief 12-year career. He is often mentioned as being the link between Rembrandt and the Delft school, particularly Pieter de Hooch and Jan Vermeer, whose depiction of light owes much to Fabritius's late works in which his use of cool silvery colours to define forms in space marks a radical departure
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.